5 juli 2010

I could really use a wish right now.

vet ni hur det känns när marken under fötterna sakta försvinner, vet ni hur det känns att ständigt gå med en klump i magen och illamående upp till hjärnan, vet ni hur det känns att vilja försvinna och aldrig mer komma tillbaka, vet ni hur det känns att inte ha nån att prata med när man behöver som mest, vet ni hur det känns att ständigt känna att tårarna är påväg och att ständigt få kämpa med att få bort dom, vet ni hur det känns att vara jag?

Inga kommentarer: